Hej!
Hemma-högtalare har inte sällan ganska vilda impedans- och fasförlopp, så man kan inte ta för givet att en förstärkare kommer fungera väl med en högtalare bara för den är speccad att leverera god effekt vid högtalarens nominella impedans. Jag antar (utan något som helst underlag) att det samma gäller i bilstereosvängen.
Med bakgrund av detta funderar jag på om det är klokast, när man har fler högtalare än förstärkarkanaler, att serie- eller parallelkoppla? Ska man offra effekt för att hålla sig med en "impedansbuffert", eller kan man utgå från att "N-ohm stabilt" i själva verket innebär "N/3-ohm stabilt"?
Vid för låg impedans slår i bästa fall skyddskretsar till när det börjar forsa ström, och i sämsta fall brinner steget upp. Finns det någon motsvarande fara vid för hög impedans, om man seriekopplat många element? Eller är det bara ljudtrycket som blir lidande?
Hemma-högtalare har inte sällan ganska vilda impedans- och fasförlopp, så man kan inte ta för givet att en förstärkare kommer fungera väl med en högtalare bara för den är speccad att leverera god effekt vid högtalarens nominella impedans. Jag antar (utan något som helst underlag) att det samma gäller i bilstereosvängen.
Med bakgrund av detta funderar jag på om det är klokast, när man har fler högtalare än förstärkarkanaler, att serie- eller parallelkoppla? Ska man offra effekt för att hålla sig med en "impedansbuffert", eller kan man utgå från att "N-ohm stabilt" i själva verket innebär "N/3-ohm stabilt"?
Vid för låg impedans slår i bästa fall skyddskretsar till när det börjar forsa ström, och i sämsta fall brinner steget upp. Finns det någon motsvarande fara vid för hög impedans, om man seriekopplat många element? Eller är det bara ljudtrycket som blir lidande?

Comment