Hej alla,
Jag har precis börjat fuska lite med ljudinstallation i bil, men har många års erfarenhet av hemma-hifi. Vissa skillnader har slagit mig, framför allt att alla komponenter är klassade med ohemult höga effekter.
Är det så att nivån på bakgrundsljud och dämpning äter upp väldigt mycket, eller har man en annan tradition av att mäta?
Hemmvid har jag ett par högtalare (Dali Concept 6) med en nominell impedans på 8ohm, känslighet på 91db/1m och ett frekvensomfång på 42hz-20.000hz. Dessa matades tidigare med en reciever på 2x15w, vilket fungerade utmärkt och gav härligt mycket rock-bas man kunde spela hyfsat högt med bibehållet välljud. Senare byttes denna reciever mot en 20kg tung Denon PMA-2000 som petar ur sig 2x80w vid 8ohm och det går nu spela fruktansvärt, sinnesjukt högt med härlig ljudkvalitet.
Så, i hemma-hifi-sammanhang skulle jag klassa 91db högtalarkänslighet och 80w slutstegseffekt som grymt feta speccar, så länge det är ärligt mätta värden och rummet mindre än 60 kubik.
I bilsammanhang verkar det som att en bashögtalare omöjligt kan prestera för vanlig finlyssning på vägen till jobbet, med mindre än 500w, och att ett framsystem omöjligt kan spela ut ens på låga volymer, om man inte kopplar på slutsteg med flera hundra watt. Varför är det så?
Även bland hemma-hifi-entusiasterna finns det förstås riktiga bas- och db-knarkare, som inte skulle hållla med mig alls om vad som är sinnesjukt fett och högt, men de är inte direkt i majoritet. Kan det vara så att de här människorna är väldigt många fler i billjudsammanhang?
Jag har precis börjat fuska lite med ljudinstallation i bil, men har många års erfarenhet av hemma-hifi. Vissa skillnader har slagit mig, framför allt att alla komponenter är klassade med ohemult höga effekter.
Är det så att nivån på bakgrundsljud och dämpning äter upp väldigt mycket, eller har man en annan tradition av att mäta?
Hemmvid har jag ett par högtalare (Dali Concept 6) med en nominell impedans på 8ohm, känslighet på 91db/1m och ett frekvensomfång på 42hz-20.000hz. Dessa matades tidigare med en reciever på 2x15w, vilket fungerade utmärkt och gav härligt mycket rock-bas man kunde spela hyfsat högt med bibehållet välljud. Senare byttes denna reciever mot en 20kg tung Denon PMA-2000 som petar ur sig 2x80w vid 8ohm och det går nu spela fruktansvärt, sinnesjukt högt med härlig ljudkvalitet.
Så, i hemma-hifi-sammanhang skulle jag klassa 91db högtalarkänslighet och 80w slutstegseffekt som grymt feta speccar, så länge det är ärligt mätta värden och rummet mindre än 60 kubik.
I bilsammanhang verkar det som att en bashögtalare omöjligt kan prestera för vanlig finlyssning på vägen till jobbet, med mindre än 500w, och att ett framsystem omöjligt kan spela ut ens på låga volymer, om man inte kopplar på slutsteg med flera hundra watt. Varför är det så?
Även bland hemma-hifi-entusiasterna finns det förstås riktiga bas- och db-knarkare, som inte skulle hållla med mig alls om vad som är sinnesjukt fett och högt, men de är inte direkt i majoritet. Kan det vara så att de här människorna är väldigt många fler i billjudsammanhang?
Comment